Avslut...

Jag har länge gått och tänkt och känt på detta.
Det är något som gnagt och tyngt länge.
Funderingar hit och dit. Mycket funderingar på varför jag haft så svårt att släppa.
När man blivit så dåligt behandlad så tycker man ju att man borde släppt det för längesen.
Men jag har kommit fram till nu.. Att allt handlat om avslut. Vi fick aldrig något riktigt avslut. Allt gick så fort och allt blev så fel. Du handlade så fel.
Först för ett tag sen började vi kunna prata lite igen. Inte under några normala omständigheter iofs, för det skulle ju vara konstigt. Det måste ju vara något lurt, hela tiden.
Men vilket fall så pratade vi lite. Och även lite, lite om allt vi gått igenom.
Och vet ni... Nu.. Fört Nu känns det faktiskt bra. Jag har fått mitt avslut. Jag kan äntligen släppa och gå vidare. Inte för att jag fått några vettiga svar på mina tusen frågor, men det känns ändå bra. Det är okej nu.




Idag har det varit kalajs för kusinen som fyllde år. Träffade pappsen och resten av släkten på den sidan. Alltid lika trevligt. Och fotokrig är Inte okej. Haha.
Bästa va ändå när lilltjejen sa till farmor och farfar:
Tjej: Men "farfar", du ska väl köra?
Farfar: Nej det ska "farmor"
Tjej: Men.. (hon tittar frågande på farmor) Kör Du bil???
Farmor: Haha, ja ibland så.
Tjej: (Hon ser fundersam ut) Jaha.. Jag trodde det alltid va gubbarna som körde..

Haha, barn alltså. Dom har så mycket funderingar oc synpunkter på allt.


Idag va sista dagen på ren pulverdiet. Så ja firade med lite god svampomelett hos pappa. Det satt fint och jag behövde inte mkt för att bli mätt. Det känns bra.
Imorn tänkte jag göra min första chiliconcarne. Det ni.

Dags att sova, ska leka chaufför imorn så måste upp i tid.