2012-07-28

Ibland vill jag dig så illa att jag inte ens vågar prata om det, medans jag ibland bara tycker synd om dig. Jag är så trött på dig nu, så jag tror inte ens att du förstår. När är det dags att ta tag i sitt liv? Kanske rätt så snart, för du förstör snart mitt. Jag orkar inte vara din jävla mamma längre, och ingen annan heller! Lycka till med ditt liv!

2012-04-29

I fredags va jag på återbesök hos min läkare. Jag berättade då att jag tycker tabletterna fungerar bra och illamåendet och ångesten jag led av förut inte alls kommer så regelbundet som innan.
Nu när det kommer så håller det bara i sig korta stunder och det kommer väldigt sällan. Så det känns bra tycker jag!
Har fått skjuta upp mitt möte med kuratorn, igen. Lite tråkigt, för jag skulle verkligen vilja komma igång med KBT-behandlingen. Men men, det får bli när det finns tid. Nu är det fokus på nya jobbet.

Träningen denna veckan har sett ut följande:
Måndag: Vila
Tisdag: Styrka överkropp
Onsdag: Spinning
Torsdag: Spinning
Fredag: Vila
Lördag: Spinning
Söndag: Vila

Imorgon är det dags för mätning! Då får vi se om träningen och kosten gett något mer resultat.
Sen har jag ju lovat mig själv att inte dricka en droppe alkohol på 4 veckor. Det har nu gått tre veckor.. Och jag överväger lite lätt om jag skulle bryta det imorgon på valborg faktiskt. Lillebror kommer upp ikväll, så imorn planerar vi att åka in till stan efter jag slutat jobbet, sitta i en park med fint folk, kolla på cortegen.. OCh vad passar inte bättre än några öl till det....? Det kan ju nästan vara värt att bryta mitt löfte. Det blir ju inte fest, utan bara chilldricka. Ja, vi får se!

Ha det fint mina vänner!

2012-04-19

Tänkte bara uppdatera om veckans träningsschema, det ser ut följande:

Måndag - Styrketräning, ben och mage.
Tisdag - Vilodag

Onsdag - Spinning

Torsdag - Spinning
Fredag - Styrketräning, bröst, armar och rygg
Lördag - Spinning

Söndag - Vilodag

Detta kombinerat med kost utan kolhydrater borde väl ändå ge resultat.. Eller?
Har nu inte ätit kolhydrater på ca en månad. Med undantag för lite fusk under påsken.

Heja heja!

2012-04-17

Senaste veckan har varit helt okej faktiskt. Hade två dagar som var lite jobbiga. Annars tycker jag nog att det börjar kännas bättre. Illamåendet kommer inte alls lika ofta och jag har inte alls samma oroliga känsla i kroppen. Det känns bra.

Har fått tid hos kuratorn den 30/4. Blir nog skönt att prata lite. Och den 27/4 har jag återbesök hos läkaren för att följa upp hur det har gått med mina tabletter.

Förövrigt hade jag helt fantastiska dagar i Söderhamn, fina vänner, underbart väder, kalla öl, grillning, bastu, jaccuzzi, badtunna, påskmat, båttur och utgång. Ja herre gud! Man längtar ju tillbaka!

Idag har jag vårstädat hela lägenheten, fönsterna är putsade, badrummen skurade, hyllor dammtorkade osv. Skönt att ha det gjort!

Nu får det bli nån god mat tänkte jag!

2012-04-03

Träningen har äntligen gett resultat.
Måttbandet visade idag sammanlagt 15 centimeter minus, över alla mätpunkter då.
Men 4 cm minus i midjan. Jag är nöjd. För det är på två veckor.
Nu blev man taggad att fortsätta träna iaf. Skönt!

För övrigt känns dagen okej, älskar lediga dagar när man kan ligga o dra sig i sängen så länge man vill. Dricka kaffe och äta frukost i lugn och ro. Och tvätta två maskiner tvätt.
Ska strax ner och hämta tvätten, sen blir det ett pass på gymmet.

2012-04-02

Det har nu gått en och en halv vecka cirka sedan jag började med mina tabletter.
Veckan har gått upp och ned. I fredags och i lördags var det riktigt bra dagar.
I går däremot va det lite sämre. Jag kände mig lite illamående och nere. Men jag tog mig ner till gymmet iaf, där vågade jag inte ta i riktigt lika mycket som jag brukar. Men det blev 1h ungefär ändå.
På kvällen åkte jag hem till en vän och kollade BB. Mådde sådär.
Sov även dåligt inatt, vaknade genom svettig. Inget ovanligt dock, men de senaste nätterna har ändå varit bra. Så denna var ett bakslag.

Idag har också varit en sådär dag, känt mig orkeslös och humöret har varit sådär. Jag har även tappat aptiten, tydligen en väldigt vanlig biverkning. För detta är något jag inte känner igen, jag brukar äta hur jag än mår. Men jag fick lagat lite mat iaf, men mådde ännu mer illa efteråt.
Sen va det dags för kvällskurs, illamående blev påfrestande och jag fick koncentrera mig på att rita. Haha.
Igår skickade jag iväg ett mail till psykologen, som svarade idag att han tar kontakt med mig i början på denna vecka. Skönt.

För övrigt så blev det fyra träningspass förra veckan, och jag är nu inne på tredje veckan med LCHF kost. Imorgon är det mätning, så får vi se om det gett något resultat.

2012-03-30

Andra dagen på upptrappningen.
Idag har varit en oerhört bra dag faktiskt. Har inte känt av någon ångest alls. Tror iofs vädret påverkar en hel del också. Jag mår så himla bra när solen skiner och det är varmt och skönt ute.
Va i skolan 8-11.30. Körde krokbil, kransimultaor och backade in bil under skåp. Jätte givande dag.
Kom sen hem och käkade lunch på balkongen, flyttade upp mig till bästa grannarna för lite kaffe.
När solen även försvann från deras balkong flyttade vi ner på gården. Och några öl fick även sällskapa. Riktigt fint! Sådana tillfällen mår man bra. Bra folk, sol, en kall och bara få vara.

Nu e jag hemma och har duschat. Sen blir det korvgrillning på berget och senare antagligen en sväng in till Chez med Anna och co.

Det är som sagt en bra dag idag, och jag försöker verkligen ta vara på den!

Kärlek!

2012-03-29

Första dagen på upptrappningen idag.
Dagen började okej, åkte och tog foto till nya körkortet. När jag va på väg hem ringde min fina vän Jennifer och frågade ifall jag inte ville komma dit, och det ville jag såklart. Så vi drack kaffe i solen och pratade massa.
Men där nånstans så började jag känna av tabletten. Yrsel, illamående och trötthet.
På vägen hem va det milslånga köer, blev lite halv jobbigt. Men jag lyckades slingra mig fram så det gick rätt smidigt ändå.
Väl hemma rann allt av mig. Allt släppte. Det är som att komma in i min borg, där inget kan skada mig. Den känslan är skön. Men jag blir väldigt trött.
Tänkte pallra mig ner till gymmet nu iaf. Trots att jag inte alls känner för det, men läkaren har sagt att det är bra. Så jag gör som hon säger.

Läkaren ringde förresten idag och berättade att alla prover såg bra ut. Jag hade tydligen lite högt järnvärde bara, så jag ska åka ner och ta om det provet någon dag.

2012-03-28

Eftersom jag inte använder bloggen så flitigt, så tänkte jag nu försöka göra det. Men mest för min egen skull.
Jag tänkte här skriva ner hur det går med mitt mående, så jag kan se om det blir förändring. Hur det utvecklas o.s.v.
Även lite om kost, träning och resultat.

Förra veckan var jag hos läkaren, eftersom jag lidit av illamående i flera månader nu. Illamående, hjärtklappning och yrsel blev tillslut en vardag för mig. Men tillslut tog jag mig till läkaren iaf, som konstaterade det jag hade misstänkt. Panikångest och ångest. De tog även alla sorters tester på mig som jag får svar på om nån vecka.
Min läkare tyckte jag skulle testa antidepp tabletter, Sertralin. Jag fick även utskrivet attarax som jag kan ta vid behov om det blir jobbigt. Sen ska jag även ta kontakt med en psykolog som ska hjälpa mig bearbeta panikångesten och så.

Jag började med sertralinen i fredags och har nu tagit en halv tablett fram tills idag. Imorgon trappar jag upp till en hel.
I lördags kände jag av första biverkningen, magen kraschade. Senare på kvällen när fyllan slog in, så blev jag för de första väldigt full. Fast jag inte drack mer än jag brukar. Jag blev arg och ledsen och oerhört känslig, vilket inte är likt mig.
Dagen efter vaknar jag upp med väldig ångest. Jag blev lite rädd faktiskt. Men jag insåg då att jag kanske inte borde festa på dom här tabletterna såhär i början iaf. Dom förstärker ju allt man har i kroppen första veckorna.
Men men.. Så är det.

I måndags mådde jag sådär, magen va fortfarande inte bra. Och jag kände av illamående och ångest i kroppen. I tisdags va det rätt jobbigt, tryck över bröstet, hjärtklappning och svettningar. Skulle på intervju och fick ta en attarax. På kvällen låg jag i soffan helt apatiskt ungefär. Lite skönt iofs.
Men idag har det faktiskt varit en bra dag. Jag har mått okej hela dagen. Jätte skönt! Lite trött bara, men det kan man leva med.
Får se hur det går nu när jag trappar upp. De värsta biverkningarna ska tydligen komma efter ca två veckor med tabletterna. Men jag ska kämpa mig igenom det och ge det en chans.

Det känns lite sådär att gå på antidepp... Jag vet att jag inte ska känna så, men det gör det ändå. Det känns som ett litet ras på något sätt. Jag som alltid brukar vara stark och klara mig själv. Att jag ska lida av ångest. Ångest, något man bara hört andra har.
Panikångesten har jag haft i några år, men de e inget som stört mig i min vardag. Men ständig ångest har blivit väldigt påfrestande.
Ja ja... Det är väl bara att gilla läget och hoppas det blir bättre.

12-01-19

Jag är återigen tom... Tommare än sist.

Jag vet inte vad jag ska säga längre. Jag vet inte hur jag ska svara på frågan hur jag mår.

Jag orkar inte prata. Jag orkar inte förklara. Det är ändå bara upprepning.

Det är på brist gränsen, och jag vet inte hur länge tråden håller. För det är bara en tunn tunn tråd.

Jag står fortfarande, men det är inte långt till marken.

Jag varvar ilska med gråten i halsen. Besvikelsen. Gång på gång. Orden man tror på, eller iaf hoppas på. Visar sig hela tiden vara lögn.

Jag orkar inte mer. Jag försöker stänga av allt. Tänka på allt bra jag har omkring mig. Men det kommer ifatt. Ett samtal och allt är ifatt. En tanke...

Alla håller på att krascha, allt håller på att krascha. Men du kör på i 190. Och är uppenbarligen bättre på att stänga av alla känslor än alla runt omkring dig är. Men kanske inte så konstigt, du har ju något att berusa dig med.

Men just idag, just idag är det bra. Och återigen lever vi alla på hoppet, att kanske du menar allvar denna gången. Kanske.

Jag stänger in mig, i min bubbla, själv.
Jag är trött, så ständigt trött. Sover dåligt. Men pappa säger att man får vara trött, och att man ska lyssna på kroppen och faktiskt ta det lugnt och varva ner då. Så jag försöker.

Så förlåt mina vänner om jag inte alltid är på humör eller orkar vara social.
Det går över snart.

För övrigt så börjar jag tro att jag tappat bort något som jag egentligen verkligen ville ha........