Everytime...

Om fyra dagar fyller jag 25 år.. Det känns lite konstigt faktiskt.
25 är en ålder man i hela sitt liv sett som väldigt avlägsen. Man har alltid tänkt att när man är 25 är man verkligen vuxen. Då ska man ha sitt fasta jobb, helst ett hus, familj och barn. Men nu när man väl är där.. Vad har man då? Inte mycket av det.. En behovsanställning, en lägenhet och en flickvän.. Det är inte ens i närheten av det man trodde man skulle ha.
Men det känns ändå okej, jag är nöjd med mitt liv. Men visst hade man velat ha allt det där, men man kan ju inte få allt.

Helgen kommer bli så bra! På fredag blir det konsert, Joe Bonamassa, med bästis, hennes mamma och min pappa. Ska även möta upp några av pappas kompisar.
Så först blir det lite god mat med några öl o sen konsert o sen får vi se vart kvällen leder. Det kommer bli bra iaf, jag känner det.
På lördag sen åker jag ner till skåne. Där e det planerat lite födelsedagsparty. Och sen efterfest med grabbarna i kaffatorp. Fint!

Jag stormtrivs på jobbet för tillfället. Jag älskar att jobba med människor, hjälpa människor. Jag hoppas jag får massa timmar där. Sen kommer jag tillbaka till Freeport i slutet på november nån gång. Det ska med bli trevligt, där är bra människor.

Den 6:e november är det dags att fira mig och Madde. Hoppas på massa folk och massa roliga utklädnader! 50-års fest = Gammalt tema. Fint!


Nähä.. Nu ska jag sätta på något trevligt att titta på så jag håller mig vaken ett tag till iaf.


Dagens låt: David Gray - This Years Love