Kiss the rain...

Jag e lite dålig på det här med att uppdatera. Men jag vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva..
Det känns som jag har stängt mig.. Jag orkar inte dela med mig av det jag känner längre.. Känner tycker tänker.. Jag är mest tyst. Ibland känns det som det är bäst så.
Vad spelar det för roll? När jag ändå knappt själv vet..

Jag har hamnat i nån sorts livskris.. Där jag inte vet vilken väg jag ska gå.
Ibland vill jag bara revoltera.. Som man gjorde nån gång i högstadiet. Där man bara gick emot allt och sket i vilket. Tyckte att "det löser sig sen".
Skulle man göra så idag hade det inte varit värt det.. För resan tillbaka hade varit 100 gånger tuffare. Men man är allt bra sugen ibland.

Det är lördag.. Jag är ensam hemma. Och jag är helt slut i kroppen. Sitter på balkongen med massa tända ljus, ett glas vin och väldigt lugn musik. Livskvalité va det nån som kallade det.
Jag saknar mina sådana här kvällar. Där jag tänder massa ljus o lyssnar på riktigt lugn musik o bara är. Bara sitter o tittar. Jag kan göra det i timmar..
Fast tyvärr så kallar sängen snart, då jag har den sista av fem arbetsdagar i rad kvar imorn.


Jag saknar hon.. Hon den där som håller i mitt hjärta, stenhårt! Jag saknar henne något så fruktansvärt. Trots att det bara är 4 dagar sen jag åkte ifrån henne. Men så jobbigt som det va den dagen har det nog aldrig varit. Jag ville verkligen inte släppa henne. Det är något med henne.. Som gör mig helt tokig. Det är något speciellt med oss.
Men snart är hon i min famn igen, på måndag närmare bestämt. Och som jag längtar!
Du gör mig helt knäsvag.. Jennifer Dahlberg!

Jag saknar även min älskade Helmer.. Helt sjukt mycket! Det är så fruktansvärt tomt utan han. Jag kan knappt nämna hans namn utan att gråten sätter sig i halsen.
Jag saknar hans sätt att gå rätt in i en när han ville mysa. Eller hur han försökte hoppa upp i sängen men bara kom halvvägs, fast va nöjd ändå. Jag saknar hur han skuttade runt som en kanin när han va nybadad. Eller hur han alltid skulle vara med o kolla vad man gjorde, han kunde ju missa något annars. Jag saknar hans lyckliga blick när han fick springa lös.. Och hans retliga blick när man försökte fånga in han.
Han va så himla lycklig på vår sista promenad i skogen.. Gud va han sprang! Jag kommer aldrig glömma sista blicken.. När jag hjälpte han hoppa in i bilen.. Han la sig helt snällt i buren.. Som om han förstod.. Värsta dagen i mitt liv.
Men det kändes lite lättare när jag fick svar på många frågor. När jag fick reda på att han faktiskt nästan var helt blind och helt döv på ena örat.. Det förklarade så himla mkt om hans beteende.
Jag hoppas han har det bra nu. Att han ser och hör som han ska. Jag kan se han framför mig, springa där på ängarna med tungan långt ute som alltid. Du kommer alltid finnas med i mitt hjärta älskade Helmer! Alla kommer minnas dig, du har inte lämnat nån oberörd! ♥



Dagens låt: Yiruma - River Flows In You