Carpe Diem...

Dom två orden är nog dom bästa man kan ha uppfunnit. Eller dom två orden tillsammans kanske man ska säga. Alla borde leva efter dom orden. För man vet aldrig vad som kan hända och livet lever du bara En gång.

Sitter o pratar med Tina (pappas ex. fru) på fb nu.. Vi har knappt pratat på senaste tiden. Det har varit väldigt mkt för henne med seperation och bortgången av Benny.
Det kom upp väldigt många känslor nu.. Sådär mkt så att det tåras lite i ögonen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför...
Jag saknar henne väldigt mycket i mitt liv, våra uppesittar kvällar där vi kunde sitta och prata om ALLT. Jag kunde berätta saker jag aldrig skulle kunna berätta för pappa.
Gud va jag saknar henne! Har inte tänkt så mkt på vad som egentligen hänt.. Men som vi alla nog lärt oss kommer saker ifatt. Dom har faktiskt separerat efter 12 års äktenskap. Hon har funnits i mitt liv sen jag va 11..
Och att Benny inte finns längre har jag nog inte heller tagit in riktigt.. Har inte träffat han sen i somras.. Kanske därför jag inte riktigt förstått att han är borta... Men jag har bestämt att jag vill gå på begravningen.. Om jag blir inbjuden.

Sen inte nog med det så hade jag en riktigt hemsk dröm igår natt. Där jag drömde att mamma ringde och berättade att morfar va borta. Och GUD va jag grät. Jag vaknade av att jag grät, somnade om och vaknade Igen av att jag grät. Usch! Den dagen vill jag inte vara med!!

Det blev väldigt mkt känslor nu kände jag. Men ibland e de skönt att skriva av sig. Då jag inte e någon expert på att prata om det...


Det va väl det....