Samtidigt som jag är så jävla trött på att bli besviken gång på gång, besviken och arg.
Jag vet inte vad jag ska säga längre. Jag blir bara arg. Lögnerna avlöser varandra och sveken blir större och större..
Nu närmar det sig jul, och jag hade hoppats på världens mysigaste jul. Men som det ser ut nu blir det nog inte ens i närheten av vad jag hade tänkt mig.
Jag vill bara skrika på dig, slå dig och slänga ut den där jävla mannen från din och lillasysters lägenhet. Hur fan kan du med? Hur kan han med?
Du har ju ingen jävla skam i kroppen för fem öre! Så mycket som precis alla i din omgivning ställer upp på dig, hjälper dig med alla dess möjliga saker. Och ändå spottar du bara alla i ansiktet och vill ha mer... Mer, mer, mer.. Aldrig är du nöjd!
Du trampar sönder dom som står dig närmast, du tar sönder oss mer och mer för varje dag som går. Förstår du inte att du drar med oss lika mycket som dig själv? Om inte mer!
Och inte bara psykiskt, för du har även kunnat med att sätta oss i en sits som gör att vi går i personliga konkurser. Är det tacken? Tacken för att man i alla år ställt upp?
Jag är så fruktansvärt trött på att vara din mamma nu, när det ska vara precis tvärtom!
