God afton mina vänner. 
Sitter på jobbet i Storås, har en väldigt lugn natt. Både skönt och tråkigt. Blir väldigt ensamt. 
Man hinner som sagt fundera en del. Gå igenom saker ett antal gånger i huvudet. 
Har hunnit hälla i mig 5 koppar kaffe. Magen och jag är kanske inte helt överrens. Men just nu har jag övertaget iaf. 
Jag blir så trött på mig själv, att jag alltid ska vara så över snäll och hjälpsam. Att jag aldrig ska kunna säga ifrån utan att få dåligt samvete. 
Idag brast det lite. När man gör allt man kan för att allt ska bli bra för en människa, och den människan inte hjälper till ett dugg, när personen ifråga försöker gå bakom ryggen på mig, då orkar man tillslut inte mer.
Jag har lust att släppa allt och bara skita i det. För det tar så fruktansvärt mycket på min energi. Men tyvärr har jag satt mig i en sits där jag själv skulle bli drabbad om jag slutade hjälpa. För jag vet att det inte hade funkat. Inte än. 
Jag är idag besviken faktiskt. Besviken på att folk kan med. Man försöker göra allt man kan för att allt ska gå runt, men ändå kommer bakslag efter bakslag. 
Jag vet inte vad jag ska göra längre. För jag kan inte ta mig ur det. 
Allt är ju på väg att ordna sig, men börjar du bråka nu så kommer allt gå åt skogen. Och då drabbas inte bara du själv, utan flera i din omgivning. Förstår du inte att allt vi gör är att försöka hjälpa dig? Hjälpa dig på rätt bana. Vi gör inte detta för att vara elaka. Utan för att hjälpa dig förstå hur verkligheten faktiskt fungerar. Det finns ju en anledning till att du är där du är idag, och det är det mönstret vi försöker bryta. Men du Måste hjälpa till lite själv. Annars går det inte... 
Jag älskar dig!
För övrigt förstår jag mig inte på folk ibland, men det är kanske inte heller meningen...?